Så ju mer mangan desto bättre, eller hur? Det är inte riktigt så enkelt. Det är sant att, inom ett visst intervall, blir en legering hårdare ju högre manganhalten är. Det här enkla förhållandet förklarar förmodligen varför legeringar med hög manganhalt har varit så populära under de senaste årtiondena.
Men genom att öka ett slitagefoders hårdhet ökar du också dess sprödhet. En sprödare legering är mer sårbar för sprickbildning vid kraftiga slag. En legering med en något lägre manganhalt (cirka 13–14 %) är mer formbar och hållbar, och kan därför absorbera fler slag utan sprickbildning. Beroende på tillämpningen är hårdare inte alltid bättre. Legeringar med hög manganhalt är särskilt bra för krossning av förslitande berg, men för krossning av hårdare bergarter kan det passa bättre med en lägre manganhalt som ger större slagtålighet.
Sedan finns det förekomster av andra element i legeringen – kol ökar hårdheten och slitstyrkan hos legeringen och krom bidrar till att förhindra ”metalltillväxt” (där fodret expanderar och blir för stort för krossen). Det är en fin balans att hitta rätt förhållande mellan dessa element i förhållande till mangan. För mycket kol eller krom påverkar atomstrukturen hos en legering, vilket hindrar den från att stelna till en austenitisk mikrostruktur. Det skulle göra legeringen mycket svagare och den skulle sakna de önskade arbetshärdande egenskaperna.
