Konsekvenser av slitage

Den bidrar i hög grad till den globala energiförbrukningen. Mer specifikt uppskattas 6,2% av den globala energiförbrukningen drivas av gruvverksamhet, där återtillverkning av slitna delar utgör en betydande del av denna energianvändning. Slitage i gruvdrift leder till utsläpp av cirka 970 miljoner ton CO2 per år, vilket motsvarar cirka 2,7% av de totala globala utsläppen.

Den ekonomiska effekten är lika häpnadsväckande: de totala beräknade förlusterna på grund av slitage i mineralbrytning uppgår till cirka 210 miljarder euro. Även om slitaget sällan är katastrofalt, är dess konsekvenser djupgående. Det minskar driftseffektiviteten genom att öka energiförlusterna, påverkar utrustningens prestanda och livslängd negativt och ökar underhållsbehovet.

Följaktligen ökar slitaget driftskostnaderna, förkortar gruvanläggningarnas livslängd och bidrar till arbetsrelaterade skador. Dessutom kan behovet av frekventa byten av delar och reparationer på grund av slitage leda till driftstopp, vilket ytterligare ökar kostnaderna och påverkar produktiviteten.

Miljökonsekvenserna är också betydande, eftersom de energiintensiva processer som krävs för att hantera slitage bidrar till utarmning av naturresurser och ökade utsläpp av växthusgaser.

Att hantera slitage genom att använda avancerade material och förbättra underhållsmetoderna kan vara avgörande för gruvverksamhetens hållbarhet och effektivitet. Genom att minska slitaget kan gruvbolagen minska sitt miljöavtryck, sänka driftskostnaderna och förbättra säkerheten och tillförlitligheten i verksamheten.